”Den offentliga upphandlingens nyckelroll”

TMF:s hållbarhetsarbete utgår från Agenda 2030 där mål nr 12 handlar om hållbar produktion och konsumtion. Och just möbler är en av de produktgrupper som EU-kommissionen identifierat som lämplig att ingå i inför en första omgång av lagstiftningsarbetet kring ecodesign och digitala produktpass.
Därmed kommer det att utarbetas produktspecifika krav för möbler i kommande ecodesignforum. Och dessa krav lär rullas ut cirka 2026-2027, dvs om 3-4 år.

Samtidigt pekar EU-kommissionen ut den offentliga upphandlaren som en viktig part och ”en stark drivkraft för att öka efterfrågan på hållbara produkter” – taget ordagrant ur lagförslaget. Detta är extra intressant för Sverige eftersom den svenska möbelindustrin har två viktiga kundsegment; exporten som utgör nästan 70 % av tillverkningen, medan det andra är just den offentliga upphandlingen till kommuner, regioner respektive staten.

Så genom att ställa rätt krav på möbelföretagen kan med andra ord den offentliga upphandlaren ha en avgörande roll för att bidra till en hållbar utveckling för möbelindustrin.

Men vad är då rätt krav? Vad vill vi åstadkomma? Vad betyder det att vi ska premiera det cirkulära?

Jag brukar anföra att cirkulär ekonomi inte har något egenvärde i sig utan snarare är ett verktyg med vars hjälp vi kan bidra till att uppfylla några väldigt viktiga effektmål, att minska råvaruuttag, att minska avfall, samt - att minska utsläpp av växthusgaser.

Det finns många dimensioner och olika definitioner av cirkulär ekonomi. Väldigt förenklat kan man säga att det handlar om att sluta materialflödena, vilket kan ske i tre huvudsakliga åter-loopar som alla är viktiga i den cirkulära ansatsen:

• återvinning – att ta tillbaka t.ex plast, metall och papper för ren materialåtervinning.
• återbruk – att återanvända produkter såsom de är, eventuellt med uppfräschning och reparation.
• återtillverkning – där man förbereder produkten redan i desginfasen för att den ska kunna demonteras, uppgraderas, återmonteras och där komponenter eller moduler kan få längre liv än den sammansatta ursprungliga produkten.

Sedan kan man självklart koppla på olika typer av passande tjänster till de fysiska produkterna.

Det är viktigt att förstå att cirkulär ekonomi handlar om ett smörgåsbord av olika lösningar där vi inte kan binda upp oss till enstaka, såsom att ensidigt förespråka återbruk. Och just att återtillverka tror jag har en stor potential för att på riktigt ställa om tillverkningsindustrin. Att redan i designfasen ta höjd för, utveckla och skapa förutsättningar för hållbara, resurseffektiva och cirkulära produkter.

Men produktutveckling innebär samtidigt såväl en risk som kostnad för företagen.

Och det är just här som den offentliga upphandlaren har en nyckelroll i den cirkulära omställningen - att det offentliga ska vara med och betala den riskpremie som det faktiskt innebär att våga satsa på nyskapande innovationer och produkter.

Så ställ inte bara krav på återbruk utan eftersträva att skapa incitament för att utveckla möbler med hög slitstyrka, hög kvalité, möjliga att återanvända, uppgradera, reparera och där man premierar möjlighet till återtillverkning och högkvalitativ återvinning – för att citera lagförslaget till ecodesign.

På detta sätt kan vi bidra till att ställa om tillverkningsindustrin, utveckla framtidens möbler, sträva mot de viktiga cirkulära effektmålen rörande råvaror, avfall och växthusgaser.

Och därmed bidra till ett klimatneutralt Europa 2050.

Robin Ljungar, hållbarhetschef TMF