Starkare samarbete = bättre resultat

Kommunikation – med en ömsesidig lyhördhet och respekt för varandras kompetenser. Det är vad inredningsarkitekten Anna Harbom vid Strategisk Arkitektur anser vara grunden för ett bra samarbete mellan inredningsarkitekten och specialinredningssnickerier/ möbelföretag, och inte minst – ett lyckat slutresultat.

Anna har under senare år arbetat med flera stora prestigeprojekt och även suttit i juryn för Guldstolen, som belönar svensk inredning av högsta arkitektonisk kvalitet.

– Som arkitekter utgår vi från form och funktion medan snickeriet och möbelföretaget ofta tänker produktion och material. Från båda sidor handlar det om att hitta en balans mellan kvalité, konstruktion och formgivning, och att göra prioriteringar för bästa resultat.

Det kan tyckas självklart. Men frågar man producenter och underleverantörer tycker de ofta att de kommer in för sent i processen. Projekten är tidspressade och detaljstyrda till minsta millimeter – och möjligheten att påverka upplevs som begränsade.

– Vi som inredningsarkitekter kan helt klart bli bättre på att släppa in snickerierna och möbelföretagen i ett tidigare stadium och till exempel visa upp skisser som ger en känsla för vision och materialitet.

Samtidigt kan förutsättningarna se väldigt olika ut, understryker Anna Harbom.

– Vid offentliga upphandlingar är vi själva ofta styrda av att ta fram detaljerade underlag, men när vi arbetar mot en kommersiell eller privat beställare är det i regel lättare att arbeta med skisser som underlag i ett tidigt skede.

Det flesta projekt, oavsett hur välplanerade de är eller vem som är beställare, innebär i något skede att man måste göra förändringar eller avsteg från den ursprungliga planen.

Anna Harbom försöker arbeta enligt en metodik i fyra faser, där varje fas stäms av med alla inblandade innan den övergår i nästa, just för att undvika missförstånd, förseningar och fördyringar.

Fas 1: Skiss som presenteras för kund och specialinredningssnickeriet/ möbelföretaget.

Fas 2: Detaljerade ritningar med förslag till specialinredningssnickeriet/ möbelföretaget för att avgöra vad som är genomförbart.

Fas 3: Detaljstudier, till exempel produktion av mockups (modeller) för eventuella justeringar.

Fas 4: Reviderad budget och genomförande.

– Vid större projekt har vi alltid en vägledande utgångsoffert. Den revideras i tredje fasen så att alla ändringar och eventuella tillägg blir synliga innan produktionen tar vid. Det är viktigt för att undvika överraskningar i budgeten, som i slutänden drabbar både arkitekten och snickeriet.

Anna Harbom är övertygad om att inredningsarkitekterna och specialinredningssnickerierna respektive möbelproducenterna kommer att jobba ännu närmare varandra i framtiden, inte minst på grund av ökade miljökrav i upphandlingar samt nya EU-direktiv med krav på bland annat spårbarhet i produktionskedjan.

– Vi måste hjälpa varandra att göra bra val i ett tidigt skede. Vi vet ju till exempel att det finns väldigt bra lövträd i Sverige, ändå föreskrivs ek från till exempel Ryssland i många projekt.

En annan framtida effekt av pandemin har blivit att många arbetsplatser nu förändras.

– Ett flexiblare arbetssätt kräver större variation i miljöer och vi ritar i dag fler typer av möbler än tidigare. Dessutom är återbruk och återtillverkning parametrar som återkommer i alla projekt.

– Det kan betyda allt från att klä om till att bygga om befintliga möbler till något helt nytt.

Specialinredningssnickerierna respektive möbelföretagen får enligt Anna Harbom en framtida nyckelroll när det kommer till att möta de ökade kraven på att förädla och förändra.

Hon ser en stor potential med den nya tekniska utvecklingen hos snickerierna. Utmaningen blir att kommunicera möjligheterna till arkitekter och beställare.

– Jag tycker själv att det varit oerhört lärorikt och värdefullt med möjlighet till platsbesök hos snickerierna som jag har samarbetat med. För mig uppstår då ofta nya idéer genom att se vad som både är praktiskt möjligt och mest kostnadseffektivt.

Det är även viktigt att snickeriernas investeringar i teknik kommer oss till del, vilket höjer värdet på de egna investeringarna om vi andra vet hur vi kan nyttja dem.